En dikt om Jugoslavien
Uppfostrade av en generation gjord av stål sattes de på planeten för att uppnå diverse mål.
Med sagor och predikan om den brutala krigstiden hade de svårt att i vardagen finna friden.
Disciplin och lojalitet ingick i statens propagandasmet. Väldigt sällan, om ens någonsin fanns utrymme att ifrågasätta auktoritet.
Skolade i ett mönster som förbjöd en att tänka fritt, på TV och radio uppmanade ledarna alla till att sköta sitt.
I en mäktig militärmakt hade folk av olika etniciteter slutit en pakt. Ingen kunde ana att det hela en dag skulle bli etnisk slakt.
All lojalitet och disciplin föll ned som en lavin, och på de en gång lugna gatorna rann blod likt rött vin.
På flykt de tvingades likt en gång deras mor och far. Drömstaten de hade växt upp i fanns inte längre kvar.
Med fruktan för sitt liv flydde de till IKEA-land, något som innebr att de med släkt bröt många band.
Till det nya landet de välkomnades med öppen famn. De hade likt en båt lämnat sin gamla hamn.
För att få ihop sin vardag slet de med både ben och händer, och de hemska krigsminnena gav dem fortfarande darrande tänder.
De hjälpte varandra och kämpade och slet, och efter en massa år var ångesten inte alls lika fet.
De födde en ny generation med tillgång till ändlös information. Genom barnen de såg deras fria själars reinkarnation.
Ingenting skulle någonsin bli som förr, det visste dem såklart. Men i det nya landet hade de faktiskt skapat något underbart.
Konceptet kring frid blev de vana vid först efter en väldigt lång tid, även om många värderingar stod med det gamla landets i strid.
Fostrade av en genaration som fått uppleva både krig och fred, en salig blandning gav upphov till en ny sed.
En generation som har cevape och köttbullar på julen, att vi fått växa upp i en salig kulturblandning, ja det är rena turen.
Med sagor och predikan om den brutala krigstiden hade de svårt att i vardagen finna friden.
Disciplin och lojalitet ingick i statens propagandasmet. Väldigt sällan, om ens någonsin fanns utrymme att ifrågasätta auktoritet.
Skolade i ett mönster som förbjöd en att tänka fritt, på TV och radio uppmanade ledarna alla till att sköta sitt.
I en mäktig militärmakt hade folk av olika etniciteter slutit en pakt. Ingen kunde ana att det hela en dag skulle bli etnisk slakt.
All lojalitet och disciplin föll ned som en lavin, och på de en gång lugna gatorna rann blod likt rött vin.
På flykt de tvingades likt en gång deras mor och far. Drömstaten de hade växt upp i fanns inte längre kvar.
Med fruktan för sitt liv flydde de till IKEA-land, något som innebr att de med släkt bröt många band.
Till det nya landet de välkomnades med öppen famn. De hade likt en båt lämnat sin gamla hamn.
För att få ihop sin vardag slet de med både ben och händer, och de hemska krigsminnena gav dem fortfarande darrande tänder.
De hjälpte varandra och kämpade och slet, och efter en massa år var ångesten inte alls lika fet.
De födde en ny generation med tillgång till ändlös information. Genom barnen de såg deras fria själars reinkarnation.
Ingenting skulle någonsin bli som förr, det visste dem såklart. Men i det nya landet hade de faktiskt skapat något underbart.
Konceptet kring frid blev de vana vid först efter en väldigt lång tid, även om många värderingar stod med det gamla landets i strid.
Fostrade av en genaration som fått uppleva både krig och fred, en salig blandning gav upphov till en ny sed.
En generation som har cevape och köttbullar på julen, att vi fått växa upp i en salig kulturblandning, ja det är rena turen.
